Vega

När mor hade gjort mig i ordning tog hon med mig till Gugh för godkännande. Vi steg in i hans rymliga hydda med långa rader av sängar längs väggarna. Gugh hade tydligen väntat på oss, för han såg lite otålig ut.

”Du är sen!”, röt Gugh och hans ansikte förvreds i en arg grimas. ”Men jag förlåter dig, för den här gången.”

Jag pustade lättat ut, och trängde bort rösten i huvudet som sa Spring, spring, spring!

”Du är vacker, min ros!” Gugh log ett förvridet leende, och granskade mig med sina vattniga ögon. ”Men jag skulle föredra lite mindre kläder. Du skymmer ju undan hela dig!”

Jag fick en klump i halsen som jag hastigt svalde. Mor nickade och tog mig tillbaka till vår hydda.

”Mor, jag ...”, började jag, men mor avbröt mig.

”Vega, jag gillar det inte heller, men det är ingen idé att protestera. Det vet du mycket väl! Han är hövding, och dessutom din blivande make. Han har rätt till att bestämma hur du ska klä dig!”

Jag suckade sorgset medan jag började klä av mig klänningen. Mor tog emot den och hämtade sin vassaste skinnkniv. Hon skar av en stor del, så att nästan hela låren syntes. Hon skar även av de halvlånga ärmarna. Efter en sista finkoll räckte mor mig klänningen och jag klev motvilligt i den.

”Hur ser jag ut?”, frågade jag och snurrade ett varv.

”Bedårande!”, sa mor. ”Gå ner till sjön ett slag, och spegla dig själv i vattenytan!”

Jag gjorde som mor sa, och till min förvåning såg klänningen inte lika kort ut som jag befarat. Den var faktiskt rätt vacker, även om jag föredragit en längre.

 

Heddin

Jag smög mig på Vega bakifrån, där hon satt i och betraktade sig själv i sjön. När jag var mindre än tre steg bort vände hon sig om med ett léende på läpparna. Hur gjorde hon för att höra mig?

”Du kan inte smyga dig på mig Heddin. Det vet du!”, sa hon som vanligt och flinade.

Jag låtsassuckade och spelade ledsen.

”Kom!” Vega nickade mot marken bredvid henne. Jag satte mig ner och kom på varför jag ens hade uppsökt henne.

”Jag måste berätta en sak.”, sa jag allvarligt.

”Vadå?” hon såg undrande på mig och log sött.

”Du ska ju ... bli Gughs idag ...”, började jag.

”Japp.” Vega nickade och log ett sorgset léende.

Jag tog ett djupt andetag. ”Jag hjälper dig att fly.”

Vega såg chockad ut. När hon fattade att jag var allvarlig tittade hon sorgset på mig.

”Det kommer aldrig att gå.”

”Jag har en plan!”

”Du och dina planer.”, fnissade Vega. Jag log prövande och reste mig upp. Hon gjorde detsamma och såg sedan frågande på mig.

”Och planen är ...?”

”Åh, just det ja!”, sa jag. ”Jag skulle ju berätta planen”

Vega flinade och såg nyfiket på mig. Om det var något jag var bra på var det att göra Vega glad. Och när hon var glad var jag glad. Så enkelt var det!

”Jo, såhär gör vi.”, började jag. ”På föreningsfesten kommer det ju vara väldigt mycket folk. Så när folk börjar bli trötta och lite dåsiga smyger du dig ut ur Gughs hydda och där väntar jag på dig med din packning! Sedan springer vi där ifrån, så långt bort vi kan och hittar en annan klan!” Jag fyllde mina tomma lungor med luft och log.

Vega såg fundersam ut.

”Och om det inte funkar?”

”Det gör det!”

”Men om?”, envisades Vega.

”Jag antar att vi blir dödade ...”, sa jag tyst. ”Men det är väl bättre än att leva med Gugh resten av livet?”

”Du har nog rätt.”, sa Vega. ”Men nu måste vi nog skynda oss tillbaka, mor väntar ju!”

__________________________________________________________________________

Delen kom idag! :) Men den blev rätt så kort... Som ni nog förstår kommer det att hända en del i nästa kapitel.

Hoppas att ni tyckte om det!

KOMMENTERA FÖR MERA!