Emma stod framför spegeln i sitt rum och fixade sin makeup. Mascara och eyeliner var allt hon använde, hon ville inte se för stylad ut. Lite naturlig liksom. Cat hade nämligen sagt till henne att hon såg mycket bättre ut utan hela ansiktet spacklat. Och Cat kunde det där med smink.
Emma hade en svart volangtop och tajta jeans på sig. Håret satt i en lös knut på huvudet och hon hade en grå sjal runt halsen. Hon var nöjd med sin outfit.
Klockan var halv åtta när hon var helt klar. Hon hade en hel halvtimma på sig tills hon skulle befinna sig hos Cat.
Emma suckade och satte sig ner på sin säng. Hon tog upp telefonen och messade Cat.
Redan klar, hur e det med dej? <3
Emma fick inget snabbt svar som vanligt. Det tog fem minuter innan svaret kom.
Eric är redan här, vi myser lite. Ses åtta! <3
Emma suckade igen, kände sig lite ensam. Men hon förstod att Cat ville spendera så mycket egen tid med Eric som möjligt.
När klockan var tio i åtta snörade Emma på sig sina vita sneakers och knäppte prassliga fejkdunjacka och låste dörren bakom sig. Pappa jobbade natt.
Emma skyndade ut i den kalla kvällsluften. Hennes andedräkt ångade runt munnen. Hon halade upp ett tuggummi ur jackfickan och stoppade in det i munnen. Det var citronsmak.
Emma började gå. Hon gick igenom villaområdet med de välskötta trädgårdarna och de vitmålade grindarna. Hon skyndade på steget lite när hon passerade Tesco, eftersom moppeungarna brukade hänga där, och även om de var yngre var de inte trevliga om man var ensam.
Till slut kom hon fram till raduhusområdet med de identiska rödmålade husen. Hon gick fram till Cats dörr och tryckte på den lilla elektriska ringklockan. Emma hörde hur den välbekanta piptrudelutten spelades upp innanför den vita dörren och sedan snabba steg.
Cat öppnade dörren.
”Heeej snygging!”, sa hon och kramade om Emma. ”Kom in!”
Emma klev in i den lilla hallen som som vanligt luktade smått rökaktigt. Emma drog in den välkända doften genom näsan och myste.
”Är Jacob här?”, undrade Emma.
”Nä, inte än!”, sa Cat. ”Men Eric är ju, som du vet. Han sitter i vardagsrummet.”
”Okej!”, sa Emma och gick genom köket till vardagsrummet.
”Goddag!”, sa Eric och lyfte på sin osynliga hatt.
”Hej.”, sa Emma tyst.
”Hur är det med dig då?”
”Bara bra.”, mumlade Emma automatiskt. ”Själv?”
”Jo, tack jag mår fint!”
Emma nickade och satte sig ner längst ut på soffan.
Tre hårda knackningar hördes plötsligt från hallen.
”Jag tar det!”, hojtade Cat från köket. ”Det är nog Jacob!”
Emma hörde hur Cat gick ut i hallen och öppnade dörren.
”Hej!”, hörde man Jacobs röst.
”Vi har faktiskt ringklocka!”, sa Cat skämtsamt och Jacob skrattade.
”Jaså, den såg jag inte.”
Sedan kom de in i rummet. Emma började svettas i handflatorna.
”Tjenare Emma!”, sa Jacob.
”Hej.” mumlade hon tyst.
”Ja, nu när Jacob äntligen har kommit kan vi väl gå?”, frågade Eric.
”Yes!”, sa Cat. ”Jag visste inte ens att det gick filmer vid den här tiden på kvällen!”
”Jodå!”, sa Jacob.
De fyra ungdomarna gick ut i hallen och klädde på sig.
”Tar vi min bil?”, frågade Eric Jacob.
”Alltså, jag gick hit ...”, sa Jacob. ”Så vi måste typ det.”

Emma satte sig i det trånga baksätet på volvon. Jacob skyndade sig att sätta sig bredvid. Emma log lite tafatt mot honom och tittade ut genom fönstret.
”Ah va kul med dubbeldejt!”, kvittrade Cat. ”Men vilken film ska vi se? Ingen läskig va? Jag typ hatar sånt.”
Emma visste att Cat egentligen inte hade något emot skräckfilmer, men hon sade ingenting. Den som i själva verket var livrädd för skräckfilmer var hon själv.
”Såklart vi valde en skräckis!”, sa Eric. ”Då får du anledning att hålla mig i handen!”
Eric flinade retsamt.
”Äh, jag slår vad om att det blir du som letar efter min hand först!”, sa Cat.

Den blå volvon svängde in på biografens parkering som nästan var helt tom. Konstigt egentligen, klockan åtta på en lördag.
Emma klev ur bilen först. Hon ångrade lite att hon gått med på dejten, och så svettades hon under sin tjocka prasseljacka.
Tillsammans gick de fyra tonåringarna in på biografen. Jacob och Emma kom lite efter Eric och Cat som gick hand i hand.
”Vad vill damen har för tilltugg?”, sa Eric skämtsamt och tittade på Cat.
”Ja, det skulle väl vara lite salt snask då.”, svarade hon. ”Sådan där Laaaakrits.”
Emma fnissade till och Jacob log mot henne. Sedan gav han Eric en konstig blick och genast tog Eric Cat i handen och drog med henne bort mot kassorna efter att ha ryckt ner en påse djungelvrål från godishyllan.
”Du är fin när du ler.”, sa Jacob plötsligt.
Emma rodnade.
”Öh, tack!”, stammade hon.
”Vad vill du ha till bion då?”, frågade Jacob och log.
”Jag köper väl en popcorn.”, sa hon tyst.
”Jag  bjuder gärna!”, sa Jacob.
”Nämen det behövs inte. Jag har pe...”
”Jag insisterar!”, avbröt han. ”Kom nu!”
Han drog med henne bort till kassorna.
”Två popcorn och en fanta och...”, började han. ”Vad vill du dricka, Em?”
”Öh, jag tar väl samma.”, mumlade Emma.
”Okey, två popcorn och två fanta då!”
”Hmm.”, började tanten bakom disken. ”Fyra popcorn och tre fanta?”
”Va? Nej!”, sa Jacob. ”Två popcorn och två fanta!”
”Ja!”, sa tanten. Först beställde du två popcorn och en fanta och sedan två popcorn och två fanta till!”
”Nej, BARA två popcorn och två fanta!”, suckade Jacob.
”Men varför sa du inte bara det!”, suckade tanten och himlade med ögonen.
Där fick Jacob nog. De började käbbla om vad som sagts och inte, men till slut fick Jacob betala och de kunde lämna den sura tanten.
”Jävlar vilken tid det tog!”, sa Cat. ”Vi väntade i typ en kvart. Reklamen har nog redan börjat!”
”Men den där tanten var ju helt jävla sjuk i huvudet!”, muttrade Jacob.
”Äh, kom nu!”, sa Eric och gick mot insläppet.
När en gråhårig gubbe rivit deras biljetter och de hade hittat fram till rätt salong kunde de äntligen sjunka ner i de bekväma stolarna.
De satt bara fyra människor i salongen, förutom dem. Det var ett ungt par och två medelålders killar som antagligen var arbetskamrater.
Eric och Cat hade bokat de fyra platserna längst bak längst ut i kanten. Hångelplatserna.
Emma tittade på Jacob, men han bara log. Verkade inte ens tänka på vilka platser de hade fått.
Reklamen hade faktiskt inte börjat, och allt fler människor började droppa in i salongen.
När klockan var halv nio var reklamen över och filmen började rulla.
En äcklig film om en mutant som dödade små barn. Blodet sprutade och Emma började fatta varför filmen hette som den hette. The Killer.
När mutanten närmade sig huvudpersonens baby fick Emma sådan panik att hon helt automatiskt grep tag i närmaste hand, som såklart råkade vara Jacobs.
Hon tittade generat på honom, men han log tillbaka.
”Jag gillar inte heller sånt här.”, viskade han och Emma fick hans varma andedräkt i ansiktet. Den luktade popcorn och tonfisk.
Hon försökte att inte visa sitt obehag och vände istället ansiktet mot bioduken. Men det skulle hon inte ha gjort.
Emma såg precis när mutanten tog sin jättenäve och krossade babyns skalle mellan fingrarna som om den vore en valnöt.
Blod och hjärnsubstans forsade ut ur den krossade skallen och Emma vände bort ansiktet och tryckte Jacobs hand. Som hon konstigt nog inte hade släppt.
Hon rodnade djupt och var väldigt tacksam för att det var mörkt i salongen.
Cat och Eric hånglade intensivt i sätet bredvid Jacob, och Emma kunde se ett sting av avundsjuka i hans ögon.

När filmen var slut hade Emma nästan klämt sönder Jacobs hand och nu var hon så kissnödig att hon spurtade in på toan det fortaste hon kunde. Cat var inte långt efter.
”Du vet att han har en crush på dig va?”, sa Cat.
”Va? Vem då?”, sa Emma dumt.
Cat himlade med ögonen.
”Jacob såklart. Han berättade det för Eric igår. Han var typ jättetaggad över ikväll. Och man ser det astydligt hur han kollar på dig!”
Emma rodnade och visste inte riktigt vad hon skulle säga. Som tur var blev det hennes tur och hon kunde ta skydd i ett toalettbås.
Hon sjönk ner på ringen och svor till när hon kände att den var alldeles kladdig.
Snabbt kom hon på fötter igen och lade papper längs hela ringen, så som Cat hade lärt henne.
Äntligen kunde hon lätta på trycket.
Emma kunde aldrig tänka klart när hon var kissnödig. Men nu kunde hon det.
Var Jacob kär i henne? No way! En snygg, populär och dessutom tre år äldre kille skulle aldrig intressera sig för henne! Cat, definitivt. Det hade ju Eric gjort. Men Emma? Nope, I don’t think so. Fast samtidigt tyckte han att hon var fin. I alla fall när hon log.
Emma reste sig upp och spolade. Tvättade händerna och torkade sig på en pappershandduk.
Nej, det Cat hade sagt kunde inte stämma. Eller?

______________________________________________________________________________

Det får ni veta i nästa kapitel aaaaav BEST FRIENDS FOREVER! (endast på pannikotti.blogg.se)

 

Typisk TV reklamgrejsisak! ^^

Nämen blev det här bra? REALLY OSÄKER!

Fjompen, it's up to you. Give me the kritik.

Usch, engelska är inte inte mitt bästa ämne... ;)