”Hur såg jag ut?”, frågade Cat en och en halv timma senare. De var hemma hos henne och bakade lussebullar.

”Du såg jättefin ut!”, sa Emma, medveten om sin lögn. Cat hade varit mer än jättefin!

”Aj, aj, aj, aj!”, sa Cat plötsligt.

”Vad är det?”, frågade Emma oroligt. Hon lade ifrån sig den lilla degklumpen tittade upp på Cat.

”Jag tror att jag fick något i ögat!”, sa Cat. ”Kan du se någonting?”

Hon tog ett steg närmre för att Emma skulle kunna undersöka ögat.

”Jag kan inte se någonting annorlunda...”, sa Emma.

”Kolla närmre!”, sa Cat och lutade sig mot henne. ”Det gör jätteont!”

Cats doft var som paradiset. Emma sniffade i luften och njöt. Sedan kunde hon inte hejda sig.

Emma lade sin högra hand på Cats bakhuvud och tryckte det henne närmre. Cat reagerade inte först, hon trodde att Emma bara skulle kolla på hennes öga.

Emma pressade försiktigt sina läppar mot Cats, som stelnade till. Sedan tryckte hon Emma ifrån sig.

”Vad håller du på med?!”, tjöt hon. 

”Det... det var inte meningen!”, stammade Emma.

”INTE MENINGEN?”, skrek Cat. ”Så du kan inte kontrollera vem du kysser?”

Emma stapplade ut i hallen, med hjälp av sina kryckor, och kände tårarna komma.

Så fort hon fått på sig kläderna skyndade hon sig ut ur radhuset och började halta hemåt.

Varför i hela fridens namn hade hon kysst Cat?

Vad skulle hända med deras vänskap nu?

___________________________________________________________________

Jag kan inte annat än skämmas för den här uppdateringen. Det var fem månader sedan jag lade upp del 1... FEM MÅNADER! Det måste vara blogg.se's sämsta uppdatering...