Den lilla kyrkan var full av folk som ville se Luciatåget. Emma kollade hastigt sin mobilklocka. Tre minuter kvar.

Emma suckade och strök baksidan av handen mot pannan. Hon svettades. Fast värst var det under gipset, för där kliade det och hur hon än försökte kunde hon inte komma åt.

Det surrade till i fickan och Emma tog upp sin telefon. Ett sms från Cat. 

nu kmr vi snart! :) <3

Emma log. Sedan var hon tvungen att lägga ner mobilen, eftersom musikläraren började spela det välkända introt till ”Sankta Lucia” på kyrkans flygel. Hon rös av välbehag när hon hörde Cats vackra stämma i högtalarna.

Sedan kom de. 

I samma sekund som Emma såg Cat - bländande vacker i vit klänning med ett rött sidenband runt midjan och med det krusiga håret naturligt fluffigt under Luciakronan - förstod hon.

Förstod att det inte var Jacob, eller någon annan kille, som hon var kär i.

För det var Cat hon hade känslor för, och när hon tänkte efter hade hon nog alltid haft det.

Men Cat skulle aldrig få veta, det lovade hon sig själv. För tänk vad som skulle hända med deras vänskap om Emma berättade.

Hon rös vid bara tanken och försökte koncentrera sig på kören. Försökte. Hon lyckades inte. 

För allt hon kunde tänka på var Cat.

___________________________________________________________________________________

Det hade ni inte väntat er, va? ;)

(förutom du filuren, you were right!)