På fredagen vaknade Emma av det irriterande pipiga ljudet från väckarklockan. Hon famlade efter den och hittade till slut den lilla knappen. 

”Jävla skitklocka!”, muttrade hon trött och lade sig ner på kudden igen. En liten stund kunde hon ju ligga och dra sig. Klockan var ju bara halv sju...

Emma slog upp ögonen. Hon hade somnat!

Efter en snabb blick på klockan, som visat kvart över elva, svor hon högt och rusade upp ur sängen. 

Magen kurrade ljudligt, men frukost hade hon inte tid med. Hon fick äta lunch i skolan. 

Snabbt som blixten rafsade hon ihop sina saker och tryckte ner dem i skolväskan. Hon fick tag på sin iPhone och skrev ett snabbt mess till Cat.

Försov mig, säg till Mrs. Padda att jag var hos tandläkaren. Plzz! <3

Som vanligt surrade det till bara några sekunder efter.

Ofc, babe! :D Tandläkaren it is! Ses snart då! <33

Emma svarade kort och slängde ner telefonen i väskan. Sedan rusade hon ut ur lägenheten, ner för alla trappor och bort till busshållplatsen, där hon missade bussen med några sekunder.

”Jävla skit! Ah, jag hatar bussar!”. Emma sparkade på en liten sten som flög långt och träffade busskuren med ett klirr. En tant tittade surt på henne och hon grinade tillbaka. 

Fem minuter senare kom nästa buss körande och Emma skyndade sig att kliva på. Hon ville inte riskera att missa en buss till. 

När bussen väl stannade på skolans hållplats var hon först att kliva av och småsprang bort mot entrén. 

Hon skyndade sig att ta upp matteboken och låsa in väskan i skåpet. Sedan sprang hon uppför trappan till matematiksalen.

”Tandläkaren!”, flämtade Emma utmattat till Mrs. Padda. Hon hette förstås inte Mrs. Padda, utan Mrs. Paddings, men Emma tyckte att hon liknade en padda så hon hade snabbt döpt om henne till det.

Mrs. Padda nickade surt, men lät Emma vara. Tandläkaren var det ju faktiskt tillåtet att gå till. 

Emma slog sig ner bredvid Cat, som som vanligt hade passat platsen bredvid sig.

”Vilken tid det tog!”, viskade Cat och flinade. ”Jag trodde att du hade blivit överkörd av bussen eller nåt!”

”Jag missade den!”, muttrade Emma till svar.

”TYST I KLASSEN!”, sa Mrs. Padda strängt och började dela ut proven.

Cat och Emma flinade mot varandra, men började sedan räkna.

 

”Guuud, jag höll på att dö därinne!”, utbrast Cat så fort de kommit utanför klassrummet. ”Padda luktar så äckligt. Seriöst, duschar hon nånsin? Och hennes andedräkt! Oh My God, alltså jag stod inte ut.”

Emma lyssnade som vanligt bara halvt på Cats pladder, själv oroade hon sig mest för betyget. Hon hade pluggat en gång på torsdagskvällen, inget mer. 

”Em?!”. Cat viftade med handen framför Emmas ansikte. 

”Öh, va?”, sa hon förvirrat. Cat himlade med ögonen.

”Jag sa att jag längtar till dejten imorgon. Men jag vet inte vad jag skall ha på mig... Så vi kan väl göra nåt idag? Så kan du hjälpa mig!”

”Sure!”, sa Emma. Cat gillade när Emma hjälpte henne att välja kläder. Hon påstod att Emma var bra på sådant.

”Du har modet i blodet!”, brukade hon säga med fånig smurfröst.

Emma själv tyckte inte att det var något speciellt. Och det slutade ändå oftast med att Cat hade på sig det hon själv hade valt. Men det var alltid kul att umgås. 

När Cat gled in i matsalen med Emma i släptåg vändes allas blickar dem. Eller rättare sagt, mot Cat. Hon log sitt filmstjärneleende och tog en grå plastbricka, en tallrik och bestick. Det var i sådana stunder som Emma kände sig generad. Och obekväm. Det kändes som att hon inte hade något syfte. Hon bara fanns där. Det hände ofta att killar i deras egen ålder, även äldre, kom fram till henne och bad om Cats nummer. När Cat var singel ville hon gärna ge ut sitt nummer. Annars absolut inte!

När Emma lassat på ett helt sjok med lasagne, eftersom det var hennes favoriträtt, tågade hon efter Cat medan alla killar ropade att Cat kunde väl sätta sig hos dem?

Det fanns bara en plats vid ”det coola” bordet. Det var där alla som trodde att de var något satt. 

Emma tittade förtvivlat mot Cat, men hon bara log och styrde stegen mot ett annat bord. ”Nördbordet”. Och det var i sådana stunder Emma älskade Cat.

_____________________________________________________________________________

Jag vet att det var dåligt, don't blame me! Jag är verkligen jättedålig på att skriva i tredje person, så ifall det står JAG/MIN någonstans så ska det egentligen stå HON/HENNES. Bara så att ni vet. Jag har typ aldrig skrivit något "seriöst" i tredje person, eftersom att jag själv gillar att läsa första person bättre. 

Kommenterar ni? :D Förresten, jag gillar kritik bättre än komplimanger, i alla fall när det gäller mina berättelser.

 

 FÖRSTA KAPITLET SKRIVET PÅ MACBOOKEN! 