Vega

”Här!”, sa Heddin och stannade oturligt nog precis under blinkaren.

Pip inte, pip inte!  bad jag tyst till blinkaren.

”Kan vi inte gå lite längre bort?” frågade jag och kastade en snabb blick mot blinkaren. Bladen döljde den, men jag visste att den satt där.

”Varför det?” Heddin skrattade lite osäkert. ”Det är här jag får störst fångst! Jag har provat massor av olika ställen, men det här är bäst. Det är som att djuren dras hit, av någon konstig anledning!”

Heddin tog fram sin snara och visade hur man skulle fästa den. Jag härmade så gott jag kunde, och efter lite hjälp från Heddin satt den fast rätt okej.

Vi återvände hemåt och såg snart vår hydda mellan träden.

”Jag väntar här ett tag.”, sa Heddin. ”Jag tror inte att det är så bra om vi kommer samtidigt. Vi brukar ju inte direkt vara med varandra i skogen, och jag vill inte att far ska får reda på ...” Han slog handen för munnen.

”Så ... Far vet inte om det här?” Heddin skakade på huvudet.

”Gå nu!”, sa Heddin och nickade med huvudet mot vår hydda. Jag nickade tillbaka och trippade iväg.

 

~

 

Heddin hade haft rätt. Mycket riktigt satt det två stora vildsvinsgaltar i våra snaror när vi dagen efter kom dit för att inspektera dem. Heddin tog fram sitt spjut och sa till mig att hålla mig på avstånd.

”Vildsvinen kan vara agressiva!”, menade han.

Han smög framåt och körde in spjutet i ryggen på det ena djuret. Det gav ifrån sig ett högt tjut innan det föll dött ner på marken bredvid Heddins fötter.

Heddin gjorde samma sak med den andra galten, men med en viss svårighet den här gången. Vildsvinet var på helspänn efter att ha bevittnat sin brors död.

 

~

 

Det hade gått ungefär en månad sedan far hade berättat för mig om sin överenskommelse med Gugh. Under den månaden hade det hänt mycket.

Bland annat hade Heddin lärt mig att göra en massa manssysslor, som att jaga, tillverka redskap och vapen, och att hantera dem. Det hade tagit mig lång tid, jag var ganska klumpig. Varför han lärde mig visste jag inte, men jag uppskattade det mycket!

Det jag uppskattade lite mindre var festen kommande dag, som skulle anordnas till min och Gughs förening. Jag rös vid bara tanken. Men som sagt, bestämt var bestämt.

 

~

 

Jag sov oroligt den natten.

Jag drömde mardrömmar om hur Gugh mördade mig. Hela tiden vaknade jag, flämtande och svettig. Varje gång jag somnade om tvingades jag bevittna nya hemska sett Gugh dödade mig på, alla lika brutala och hänsynslöst blodiga.

När jag vaknade sista gången hade solen stigit upp och mor satt på knä bredvid min skinnfäll.

”Äntligen vaknar du!”, sa hon och log. ”Jag trodde att jag aldrig skulle få liv i dig!”

Jag reste mig upp i sittande ställning och gnuggade sömnen ur ögonen.

”Kom nu, din slöfock! Vi måste göra dig i ordning inför festen!”

Jag blev plötsligt alldeles kall. Festen. Den hade jag helt glömt!

”Se inte så förskräckt ut! Gugh är en hederlig karl! Och tänk inte på de små, hrm, olyckor som inträffat i samband med hans tidigare kvinnor. Var glad att Gugh valde dig! Det finns många unga kvinnor i stammen som skulle göra vad som helst för att vara i din position! Tänk – min dotter hövdingahustru – det hade jag aldrig ens vågat drömma om!”

Mor fortsatte att mala på om hur fantastisk det var att Gugh valt just mig, och om vilken tur jag hade medan hon tvättade av mitt ansikte och började fläta in små, svagt rosa blommor i mitt långa, ljusa hår.

Egentligen var vi ganska lika, mor och jag. Samma ljusa hår, samma tjocka ögonfransar. Den största skillnaden var ögonfärgen. Hennes ögon var bruna, medan mina var blå. Isblå, brukade mor kalla dem. Hon brukade också kalla mig vacker. Jag visste inte riktigt om jag höll med, men jag såg bättre ut än många andra flickor i min ålder, det kunde jag medge. Jag tror att det var den främsta anledningen till att Gugh valde mig framför de andra flickorna i klanen, eftersom jag var både klumpig, svag och inte alls särskilt begåvad.

”Vega?”

Mors röst avbröt mina funderingar. Jag tittade upp och tog tacksamt emot den vackra klänningen av ljust lammskinn som mor höll upp. Det kanske inte skulle bli så dumt ändå. Om jag bara såg upp och lydde Gugh skulle väl allt ordna sig... Eller?

 

Heddin

Jag var nervös. Det var idag min plan skulle sättas i verk, och jag var orolig över att den skulle slå fel. Det fick inte hända! Jag rös vid bara tanken på vad som skulle hända med Vega om den gjorde det.

___________________________________________________________________________

Vad tyckte ni om bilderna?

Jag tycker Heddin ser lite halvt galen ut, men det är väl okej? xD

KOMMENTERA FÖR MERA!