Det mystiska huset

 

 

Hej! Jag heter Mary Bowes, jag har långt brunt hår och är tio år. Jag bor i  Bornemout som ligger i England. Min bästa kompis heter Tom Thwaites. Tom har kort ljust hår och är elva år. I vanliga fall går vi på två olika internatskolor men nu var det lov.

Det ringde på dörren. Det var Tom.

”Hej Mary”, sa Tom.

”Hej!”, sa jag.

”Vill du följa med ut på en promenad med Lassie?”, frågade Tom. ”Han behöver verkligen gå på toa”

Lassie är Toms lilla jackrussel. Han är så söt så jag bara måste följa med.

”Gärna, jag behöver ändå gå ut lite jag har suttit inne hela dagen”, sa jag.

Ute var det blött och kallt för det var höst. Det hade regnat hela natten så det var djupa vattenpölar. Jag tog stövlarna på mig för säkerhets skull.

Vi gick in i skogen och där gjorde Lassie sitt. Vi fortsatte gå djupare och djupare in i skogen. Vår skog är inte sådär fjuttig och liten. Den är en stor, stor skog som man lätt går vilse i. Men vi hade ju Lassie med oss så vi hittade ju ut igen. Efter ett tag när vi hade gått länge skymtade vi något  ganska litet mellan grenarna.

”Kolla ett litet hus!”, utbrast Tom.

”Ja, vi går närmre”, sa jag.

Vi gick närmre det lilla huset och nu såg man verkligen hur gammalt och ruttet huset var. Det var gamla murkna stockar lagda ovanpå varandra och taket var av vass. Det var väldigt kusligt. Tur att Tom var med. Det kusligaste var nog att fönster rutorna var krossade och det hängde gamla trasiga gardiner i dem. Dörren var stängd. Tur det, för annars hade Tom gått in.

”Jag undrar om det är öppet”, sa Tom.

Han gick fram till dörren och tryckte ner handtaget. Men sen kunde han inte mer. Dörren var stängd.

”Synd”, sa Tom.

”Nej”, sa jag. ”Jag hade ändå aldrig vågat gå in där”

Tom gick fram till dörren än en gång. Han tryckte ner handtaget och drog allt vad han orkade. Och se dörren gick upp.

”Kom så undersöker vi saken”, sa han.

”Nej aldrig!”, sa jag.

”Vill du hellre vara kvar här ute alldeles själv?”, sa han.

Jag tittade mig omkring. Vinden susade i stora höga ekar och lönnar. Någonstans bröts en kvist av.

”Nej”, sa jag.

”Tänkte väl det”, sa han.

Tom gick in i det lilla huset. Jag tvekade lite men sen gick jag också in.

Det var kolsvart till en början, men sen vande ögonen sig vid mörkret.

I stugan fanns en gammal gungstol med en filt över.

Det fanns också en gammal säng med ett gammalt gulnat påslakan. Och mitt på golvet fanns en plats där det låg gamla vedpinnar. Runt vedpinnarna låg det stenar för att elden inte skulle sprida sig. En gång i tiden hade det nog brunnit en lägereld där. Precis ovanför lägerelds platsen fanns det ett hål i taket där röken skulle komma ut. Tom kände på stenarna och skrek till.

”Vad hände?” frågade jag.

”Stenarna”, sa Tom. ”De var varma”

Toms hand var alldeles röd och hade massa brännblåsor. Jag stelnade till. Här hade någon alltså tänt en eld ganska nyss. Annars skulle inte stenarna vara varma. Jag skyndade ut med Tom hack i häl. Tom ropade på Lassie som genast kom springande.

”Led oss hem”, sa han till Lassie.

Lassie lydde och sprang hemåt i vår takt. Efter fem minuter var vi hemma igen. Vi hade sprungit hem till Tom och nu satt vi ner och åt bullar med saft. Tom hade ett bandage lindat om handen för han hade bränt säg rejält. Lassie hade fått ett ben som tack för hjälpen, så han var upptagen med att ligga och tugga på det.

”Hur varma var stenarna Tom?”, frågade jag.

”Jättevarma”, svarade han. ”Du såg ju hur min hand såg ut efter att jag hade bränt mig”

Ingen sa något på en lång stund. Sen sa jag:

”Dit går vi aldrig mer igen”

”Nej verkligen inte”, sa Tom. ”Det var dumt av mig att gå in, jag skulle lyssnat på dig”

”Mm”, mumlade jag.

Jag undrade verkligen vem som hade tänt brasan. Kanske någon gammal gubbe som inte hittade någonstans att sova. Eller några femtonåringar som försökt att vara coola. Jag vet inte.

Nästa dag gick jag och Tom dit igen. Vi skulle bara kolla på utsidan. Men när vi kom dit så var stugan inte där längre. Jag svär på att det var samma ställe för jag kände igen träden runtomkring den plats där stugan hade legat.

______________________________________________________________________________

Jag skrev den i början på fyran, nästan 2 år sedan nu...

Jag hoppas att jag har utvecklats efter det där, för den där sagan var skum... xD

Jag blandar då och nutid på ett mystiskt sätt!^^